Barnfattigdom och Uppdrag granskning

(Barn)Fattigdom, finns den i Sverige?

Att sakna valmöjlighet

Den gångna veckan har ordet barnfattigdom varit omdebatterat. Janne Josefsson startade året med en resa runt Sverige för att ta reda på om 220 000 barn i Sverige går hungriga och inte har vinterkläder.
Programmet som sändes onsdagen den 16/1 kan ses på denna länk Debatten som sändes dagen efter, 17/1 kan ses på denna länk

Jag själv fick veta vad som skulle sändas redan under måndagen. Efter att jag fått detta e-brev från redaktionen ringde jag personen som sänt mig detta e-brev och vi samtalade en stund om fattigdom, barn och svårigheterna, det jag skrivit i mitt öppna brev för snart 2 år sedan.  Jag fick själv frågan om hur jag finansierade mitt nikotinbehov via mitt snus och jag berättade att jag sänkt kostnaden till "någon hundralapp per månad" genom att göra mitt snus själv.
Samma sak sa den ensamstående pappan i debattprogrammet, han som knappt inte hade råd att äta dom veckor då hans dotter inte bodde hos honom.

När jag så kom in på mitt psykiska hälsotillstånd så blev det uppenbart att jag inte var intressant för den kommande direktsända debatten. Och jag förlåter såklart detta, personen jag pratade med kunde ju inte veta vilken sorts psykisk ohälsa som kan yttra sig i slagsmål.... :-)
(min ohälsa gäller depression och det hann jag aldrig säga)
Vi kan ju inte ha "talk-shows" som slutar i slagsmål ála amerikanska shower. Jag tänker på t.ex. Jerry Springer där det verkar vara slagsmål varenda gång och studion har "bodyguards" av modell XXXL för att hålla ordning.

När jag då såg programmet spreds en iskall känsla nedför min ryggrad... Programmet som har avslöjat så mycket avslöjar nu att dessa 220 000 hungriga och frusna barnen inte existerar i Sverige. Och så ska Uppdrag granskning vara, att avslöja det som inte tål offentlighetens ljus.
Men när man är så känd och har sån genomslagskraft som Janne Josefsson och uppdrag granskning så måste man vara försiktig, neutral och dubbelkolla fakta. Janne vet att dom avslöjande reportagen får stor genomslagskraft i Sverige

Jag är väldigt rädd att det Janne Josefsson nu gjort är att förmedla budskapet att det inte finns några fattiga barn i Sverige och att hjälporganisationerna (Rädda barnen, BRIS och Majblomman) som säger sig ska hjälpa dom "fattiga barnen" far med osanningar....

Alla dom som känner sig fattiga, utsatta och marginaliserade finns inte längre!

Den starka känslan av att Janne Josefsson blir ett offer för sin egen framgång och självrättfärdighet infinner sig hos mig. Han visar prov på en människosyn som jag inte trodde honom om.

Det första exemplet på denna människosyn är den ensamstående mamman som inte kan ge sitt barn pengar till en skolutflykt men röker för 300 kr/vecka. Janne säger;


Susanna Alakoski blir riktigt arg och det blev jag också. Hon försöker förklara situationen att denna mamma förmodligen inte mår bra. Men i sak måste vi alla ge Janne rätt. Om mamman slutar röka så har hon 4 x 300kr = 1200kr mer i plånboken varje månad och därmed kan sonen få pengar till sin skolutflykt.

Men nu är det så ställt i vårt samhälle att alla människor inte alltid kan göra det som är bäst..
Och om någon borde veta det så är det Janne Josefsson....
- Om alla alkoholister slutade dricka så skulle mycket vara vunnit, inte minst för barnen..
- Om alla knarkare slutade knarka så vore det likaså en väldig vinst för samhället..
   och alla människor som drabbas av den knarkandes missbruk...
- Om alla överviktiga slutade att äta för mycket skulle sjukvården spara miljarder..
  (här rekommenderar jag BBC dokumentären "Sanningen om fett" där en kirurg måste
   omvärdera sin uppfattning om överviktiga personer, att det helt och hållet beror på karaktären.
   Finsk textad version på denna länk. Tyvärr finns den inte kvar på SVTplay.se)

- Om alla rökande, fattiga föräldrar slutade att röka skulle barnen få råd med sådant som
   skolutflykter..

Det är inte samhället som finansierar mammans rökning, det är hennes son och hon själv som gör det genom att inte kunna lägga dessa 1200 kr/mån på något viktigare. Om mamman är ensamstående och hennes son är 15-18 år gammal ska samhället se till att dom har 3 250 kr + 2 950 kr + 1 040kr = 7 240kr att leva på varje månad efter det att hyran är betald. Allt enligt gällande riksnorm Om sen denna mamma "väljer" att använda 1 200 kr av dessa på rökning får hon inget mer för att kompensera bortfallet.

Susanna Alakoskis bok "Oktober i Fattigsverige" är recenserad på denna länk där jag stöter på en sammanfattning av hela begreppet "barnfattigdom" i några få ord... "att sakna valmöjlighet"
Det är det mina barn fått uppleva under sin uppväxt sen min egen skilsmässa 1997, för snart 16 år sedan. Dom har inte kunnat göra dom val som deras klasskompisar kunnat göra. Det har nämligen saknats pengar. Hur detta har påverkat och format mina barns mentala och fysiska mognad vill jag inte tänka på nu. Det är försent att göra något. Dom har haft kläder på kroppen, dom har haft mat i magen och dom har kunnat bo kvar i radhuset fram till 2008. Men sen är det inte mycket mer...
Om det sedan betecknas som fattigdom eller inte är helt oväsentligt. Det väsentliga är att det finns många många barn i Sverige som växer upp under mycket knappa förhållanden om man jämför med barn som växer upp i hushull där man har 2 inkomster, där båda föräldrarna är friska och kan jobba och har jobb.... Recensionen på SVD kultursida avslutas med meningen;
......."Inte för att den kommer med självklara lösningar, utan för att den tvingar en att se"
Jag har inte läst boken men jag har reserverat den på mitt bibliotek för att läsa den så snart som möjligt. Jag hoppas att så många som möjligt läser den...

Det andra exemplet är när Janne intervjuar den ensamstående mamman Maria, Janne säger;

Här lyser ordet "prestera" som en fyrbåk i mörkret...
Är Jannes åsikt att alla i ett samhälle måste "prestera" för att få hjälp med det nödvändigaste? Maria får sjukbidrag. Det är det nya ordet för förtidspensionering. Hon kan förmodligen inte jobba. Här kommer Janne förmodligen närmast den nya fattigdomen i Sverige. Maria, som får 12 000 kr/mån ska säkert betala hyra med dom pengarna. Jag gissar att den kan ligga på 5000 kr/mån. Då återstår 12-5=6000 kr/mån för Maria och hennes dotter. Dottern, 8 år, som säger
- "Hur ska vi ha råd med en bebis" när hennes mamma berättar att en bebis är på väg. 

Jag vill och hoppas att uppdrag granskning och Janne Josefsson gör en uppföljning på detta program. Jag vill tipsa om att han ska söka bland dom som "lever på soc", alltså existensminimum. Jag har själv provat att få ekonomiskt stöd och inte fått något. se denna länk 
Det är bland dessa människor som man finner dagens "fattigdom", se t.ex. denna artikel

Låt andra föra debatten om användandet av ordet "fattigdom". Debatten finns på sidor som denna

I Sverige är vi inte fattiga jäamfört med andra länder, inte i absoluta tal. Många miljoner människor lever under FN:s fattigdomsmått, 1,25 eller 2 $/dag  Se denna länk för data om absolut fattigdom i världen
Det är bland ensamstående föräldrar, kanske arbetslösa, kanske långtidssjukskrivna, kanske både sjuk OCH arbetslös som man finner "den nya fattigdomen" eller låt oss säga "ekonomiskt utsatta" och deras barn.
Det är inte människor som "ska ta sig i kragen" och som får skylla sig själva. Det kan vara du eller jag...
Vem som kommer att drabbas av skilsmässa, arbetslöshet eller sjukdom vet ingen. Och det är framför allt dessa livshändelser som leder in i ett bidragsberoende som också är att vara "fattig" i Sverige.
Jag har fått uppleva alla tre i nu nämnd ordning.

I Sverige har klyftorna mellan de som har mest och dom som har minst ökat kraftigt enligt SCB.
Se denna artikel från SCB:s tidskrift Välfärd "Inkomstskillnaderna de största som SCB uppmätt"
Se denna länk för hela rapporten  "De ekonomiskt utsatta barnen i Sverige blir fler – eller färre" från SCB
Se denna länk för rapporten "Högre inkomster men fler i risk för fattigdom" från SCB
Se denna länk, en artikel om att friluftsliv alltmer blir en klassfrågaSe denna länk, en artikel som visar att medeciniering av barn är en klassfråga
Denna bild från SCB visar väldigt tydligt vad det handlar om

Har inte haft råd att följa med på något som kompisarna skulle göra

Bland tonårstjejerna är det 4 av 10, 40% som upplevt att dom inte kan hänga på kompisarna pga att det inte finns pengar. Och det handlar säkerligen inte bara om vem som har en Iphone eller inte för 6 000kr ...

Jag vill ge er ett några tips inför ett uppföljningsprogram...

Ta reda på varför Socialdepartementet som bestämmer beloppet på riksnormen för försörjningsstöd inte räknar på samma sätt som Konsumentverket!
I mitt eget exempel som ensamstående vuxen man ska jag ha 3 880 kr/mån 2013 att leva på sen hyran är betald enligt riksnormen från socialstyrelsen
Konsumentverket räknar att jag bör ha 1 520 kr/mån i gemensamma kostnader om jag bor i en mellansvensk stad + 1 760 kr/mån om jag är man + 2 240 kr/mån om jag är mellan 31-60 år.
Summa 5 520 kr/mån. Det är 1 640 kr mer per månad än vad Socialdepartementet anger som riksnorm till kommunerna. Vad är det som skiljer beräkningarna åt?
För att röra till det ordentligt så kan man då titta på vad Kronofogdemyndigheten anser vara existensminimum när man ska driva in pengar när man inte betalar sina skulder, beloppet är 4 683 kr/mån

I min situation som rått under så många år frågar man sig ofta vad det är för fel man gör...
Vad gäller pengarna så ville jag verkligen ta reda på vad man borde klara sig på och jag inledde ett sökande. det som främst slog mig var beräkningen för matkostnaderna.
För 2011 var riksnormen för en ensamstående man 1 640 kr/mån i livsmedelskostnader om alla mål äts hemma. Se denna länk för siffror
Om vi leker med tanken att en månad = 4 veckor = 28 dagar blir det 1640/28 ≈ 59 kr/dag eller 1640/4 = 410 kr/vecka. Och visst, om man lever på nudlar och ibland kanske har en bit kyckling till nudlarna så kanske 410 kr räcker till 3 mål mat/dag i 7 dagar.
Jag ville ta reda på om det fanns någon matsedel till grund för beräkningarna, och det gjorde det. Och det är ingen "nudeldiet" minsann, klicka på denna länk och läs om läckerheterna :-)
"Tänk dig att du ska till ICA eller COOP varje lördag och du har 410 kr att handla för" frågade jag, Vad köper du då? Vilka förpackningar? Vilket pris ska det vara?
Detta är ju helt orimligt - tror ni på detta själva utropade jag
och här tog det stopp för mig och jag hoppas på att Uppdrag granskning kan fortsätta. Konsumentverket hänvisade till Socialstyrelsen som hänvisade till Socialdepartementet som hänvisade till... Det jag fick reda på var att konsumentverkets beräkningar ligger till grund för riksnormen men det är inte samma siffror och dom har utvecklats åt olika håll. Från 2012 uppger Socialstyrelsen att riksnormen inte längre innehåller delsummor för olika utgiftsposter som det gjort tidigare. Denna bild visar utvecklingen (klicka inne i bilden så förstoras den)

Varför ökar skillnaden mellan Socialdepartementets norm och Konsumentverket?
Är det skillnad på vilka nödvändiga utgifter som ska räknas med?
Det är sådana frågor jag skulle vilja ha svar på. Svaren hoppas jag kommer i Uppdrag granskning under våren.

Med varma och förhoppningsfulla hälsningar från
"Utanförskaparen"


Ps. Jag har alltid beundrat Uppdrag granskning och Janne Josefsson för deras reportage. Det han gör är ett uttryck för en grundmurad demokratisk tradition där journalister och massmedia kan avslöja fusk, lögner, oegentligheter, korruption, myndighetsfel... ja allt som inte var tänkt att komma ut till allas kännedom.
Utan att riskera att bli avskedade från sitt jobb, riskera sitt liv (även om det finns hot från anonyma) eller att riskera att hamna i fängelse. Vi ska vara mycket stolta över att leva i ett land som vårt Sverige, där en journalist som Janne Josefsson kan verka utan att bli stoppad. Det finns få sådana länder idag i vår värld.
Så här vill Amnesty få oss medvetna;