Nu ger jag upp, jag överlåter min privata ekonomi till Kronofogdemyndigheten

Jag skriver ett öppet brev till er, Fredrik & Anders, som har den politiska makten idag.

Hjälp! Jag är 51 år, jag har "arbetat och gjort rätt för mig" sedan 1980 men nu går det inte längre...

Jag har inte betalat alla mina räkningar det gångna månadsskiftet, jag kan inte, jag orkar inte.

Inte en månad till...

Om jag skulle ha betalt alla mina räkningar skulle det finnas 2 228kr kvar som ska räcka till nästa månads utbetalning av min sjukpenning. Jag orkar INTE genomgå en månad till där man inte ens har råd att handla mat.....

Jag har en liten, liten förhoppning att "fogden" erbjuder mig en avbetalningsplan. Kanske om så bara på den kommande skatteskulden på 96 277kr. Blir det ingen avbetalningsplan så blir jag en del av statistiken....

Om jag vore stats/finansminister skulle utvecklingen hos kronofogden verkligen oroa mig. Se här 

Den sista droppen som fick bägaren att rinna över var 24/2. Jag la mina få saker på bandet i kassan på affären, jag visste att jag endast 100kr på mitt konto. Men....

Jag hade glömt att jag fyllt på kontantkortet i mobilen samma dag med 50kr.

Det snurrade i mitt huvud, kassen ställdes åt sidan, jag urskuldade med att jag måste "ringa och kolla" vad som hänt. Jag var på väg att degredera till en nivå där man ligger ner på golvet och skriker...

Då uppenbarar sig en kompis, som sänd från Gud och säger "Behöver du en hundring"

Jag fick med mig maten hem....

Någonting inuti mig hade "gått sönder". De människor med förmögenheter, välavlönade jobb, nya  bilar. Ja även Fredrik och Anders i regeringen, vet dom hur det känns när;

• Man inte kan betala för maten man plockat i vagnen?
• När bensinpumpen på macken börjar gå långsamt för att strax stanna. Krediten är på max?
• När ens barn ställer frågan - "Kan vi..." och man ser i barnets ögon att dom redan vet svaret.
  "Vi har inte råd"
• När man hör andra människor berätta om sina
  Semesterupplevelser
  Kommande resplaner
  Bilköp
  Planer på renoveringar
  osv.
• När man hör sina barn berätta vad deras kompisar berättat om "vart dom ska åka", vad  dom ska göra" vad dom ska köpa"...
• När grannar knackar på och säger -"Jag rensade garderoben, det kanske är nåt du vill titta på innan vi åker till klädinsamlingen" Man kan inte tacka nej, dom vet.....
• Samma som ovan men grannen säger - "Vår frys är så full, vi får inte in allt älgkött, vill du........."

Jag vet hur det känns, eftersom allt detta har hänt mig, därför skriver jag detta öppna brev.

Är det då mina utgifter det är fel på? Har jag då likt "Lyxfällan" gjort av med 60 000kr/mån och inkomsterna är 20 000kr/mån och blockerat mig för verkligheten? Så är det inte.........

Titta här så får ni se....

Normen för existensminimum när det gäller mat är för två vuxna i hushållet 2670kr/mån. Tonåringen som bor varannan vecka 720kr/mån. För att kunna äta en månad så är normen för oss 2670 + 720 = 3390kr 

1162kr mer än vi har om alla räkningar betalats........... 

Till matkostnaderna ska man även räkna kostnader för kläder och skor, hygienprodukter mm. Totalt ska jag och min hustru ha 5120kr + min son på halvtid, 1385 kr vilket ger 6505kr. 4277 kr mer än vi har

Nu väntar jag på Kronofogden, kanske han inte kommer ikväll, men han kommer. Det är jag säker på. Men jag är lugn. Det finns inget att hämta här. Jag har för länge sen använt de små tillgångar jag haft för att försöka undvika att hamna där jag är nu.

Samtidigt läser jag idag att det går bra för Sverige. Det kan till och med vara lite för bra, det kan bildas "flaskhalsar" i ekonomin.....



Men jag märker inget av denna tillväxt, denna välståndsökning. Nu kanske Du tänker att det är ännu en av samhällets "losers", kommen från det vanliga "klientelet" som ber om mer bidrag och inte vill arbeta. Innan du dömer mig så vill jag ge dig lite fakta;

1. Jag är ingen missbrukare och har aldrig haft sådana problem. Varken spel eller alkohol.
2. Jag har en högskoleexamen i ekonomi 1990. Jag har jobbat heltid sedan 1980, i 30 år. Till största del som ekonom från 1990 fram till min stroke i maj ifjol.
3. Jag är född 1959. Uppvuxen på ett 60 & 70-tal där det trygga Sverige byggdes. Jag gick tidigt med i SSU och formades i mina uppfattningar. I Sverige skulle vi se till att;
   "den starke inte blev för stark och den svage inte för svag"
   I övrigt gällde deviset "Arbeta och göra rätt för sig"
4. Jag har 3 barn födda 1987, 1989 och 1992. Den äldste bor själv och har jobb. Mellersta barnet är nu i Australien. Pengarna till resan sparades alldeles själv. "Minstingen" går sista terminen på gymnasiet.
   1997 gick jag igenom en svår separation med barnens mor. Det var då min ekonomi började "haverera". Detta "haveri" är nu inne på sitt 14:e år. Nu går det inte längre....
5. Den senaste semesterresan jag gjorde med mina barn var år 2000 då jag fick låna min brors nya Audi A6 och vi åkte till Tylösand.
6. Mitt namn återfinns inte långt ifrån Fredriks på denna sida
7. Jag gifte mig 2009 med en kvinna från Minsk. Hon har fortfarande inte fått något jobb. Hon har fått praktikplats och därmed en inkomst på 2992kr/mån. Vad har ni tänkt att det ska räcka till?
8. Jag har varit hos min kommun och bett dom hjälpa mig ekonomiskt. Idag heter det "försörjningsstöd", i vanligt språk socialbidrag. Det kom ett brev på posten....
   I er norm för försörjningsstöd ingår inga betalningar av skulder, inte ens betalning av studielån. Man kan anföra både "särskilda" och "synnerliga" skäl till CSN. Det gjorde jag, men ingen hjälp fanns att få, min inkomst var för hög. Förra året...

Nu har ni en bakgrund av min situation. Och den är inte unik. Rädda barnen publicerade i dagarna sin rapport om barnfattigdom i Sverige. 220 000 barn är fattiga idag i Sverige. Jag har valt ut en enda talande bild från undersökningen:

Vad vill ni regeringen göra för att ändra denna utveckling?

Jag frågar eftersom jag vet hur det känns när man som förälder ser barnens ledsamhet, speciellt i deras ögon...
Att få göra saker som andra får göra, att äga saker som "alla andra har", att få åka bort på sommarlovet...
Att känna den bottenlösa förtvivlan som förälder när dom inte ens tjatar på en, dom tiger & lider.....dom vet att det inte finns pengar till deras önskningar.
Önskningar att få vara som "alla andra"...göra som "alla andra"
Och detta pågår, varje månad, år efter år. Hur tror ni det känns?
Allra värst är nog slutet på sommarloven, barnen ska till skolan och berätta om sitt sommarlov. Jag har inte ringt läraren och bett om att ingen fråga om detta ska riktas till mina barn, men det har varit nära många gånger... Det vet alla ändå med tiden....
Hur tror ni det känns hos ett barn som får höra "alla andra" berätta om utlandsresor, spännade seglatser, friluftsäventyr och själv har man "inte gjort någonting"...
Hur det känns hos föräldern behöver jag inte upprepa... Författaren Kristian Lundberg skriver så här;
"Jag minns skammen och hopplösheten, att vilja ha något men inte ens vilja be sin förälder. Jag förstod att mamma inte kunde ge oss det vi behövde, utan att hon bara skulle bli ledsen om vi frågade."

Till och med långtidsutredningen skriver på sid 52;
".....problem med behovsprövade bidrag är att det kan vara förknippat med skamkänslor att söka bidragen, vilket kan hindra personer som verkligen behöver hjälp från att söka denna. Problemet är särskilt allvarligt om det finns barn i familjen som riskerar att växa upp i fattigdom."

Jag har träffat "många" som berättar att dom går inte till socialen, dom vill inte låta sig förödmjukas, dom är rädda att en utredning "startas"...

Skulle ni ställa upp på en reform som ger varje barn ett barnbidrag på 10 000kr - 20 000kr per månad?

Självklart inkomstprövat...
Visst skulle föräldrarna få mycket mindre pengar att röra sig med när barnen har gått ut gymnasiet, visst skulle barnen som vuxit upp och börjar jobba (om dom hittar något jobb) få mindre utrymme.
Men fattigdomstraumat under barndomen skulle inte finnas!
Dessutom skulle det få fart på barnafödandet! - Och det behöver Sverige

Det skulle avhjälpa en oerhört stor del av "utanförskapet" i Sverige!
Det är det verkliga utanförskapet!

Verkar beloppet "helt åt skogen" som jag brukar säga?

Då föreslår jag att du läser på lite grann. Swedbanks institut för privatekonomi kom i höstas med ett pressmeddelande; (länk till hela rapporten)

"....har beräknat att en skilsmässa kan försämra ekonomin för ett par med närmare 10 000 kronor per månad. Det blir drygt en miljon kronor sett över en tioårsperiod."

Jag läste den och såg då att en jämförelse saknades, den med den sjukskrivne föräldern. Jag gjorde en egen och skickade över till kontaktpersonen. Du kan se den här

Jämfört med en familj med två vuxna som jobbar heltid har jag på 10 år nästan 2 Mkr mindre disponibel inkomst. Det är mycket pengar! Väldigt mycket pengar....
Mellan 1997 - 2007 är det dom pengar jag och barnen INTE har haft.....
Man kan ge sina barn VÄLDIGT mycket om man har 2 Mkr under en 10 årsperiod, även om dom är 3 stycken

Och mina barn är inte ensamma om denna erfarenhet. Det är många, många fler...

Nedanstående bild kommer från SCB

Om ni bara tittar på de blå staplarna. Hur tror ni det känns för en tonåring "att inte ha råd"?... 

Här snackar vi "utanförskap" i den högsta divisionen! Det som ni vill råda bot på..

Tonårsflickorna högst med ca 40% i båda fallen, pojkarna 30%

Vi har fått ett ⅔-samhälle!!! ⅔ av befolkningen har det ganska bra.... länk 1 länk 2 länk 3 och bryr sig inte särskilt mycket om den sista tredjedelen upplever att "man står utanför gemenskapen" = utanförskap?

Många är rika och med er politik har dom rika blivit ännu rikare. Sånt kan man läsa hos SCB. 

Ett enkelt mått att se detta är hur många miljonärer vi har i Sverige och hur utvecklingen ser ut. Självklart är det inte bara politik som skapar miljonärer. I siffrorna finns främst värdeökning på fastigheter. Men i slutändan är det ni politiker som bestämmer om och hur man ska beskatta gruppen "miljonärer".

Som ekonom och Excelanvändare av "den högre skolan" roade jag mig att sätta samman två av SCB:s tabeller, den över senaste valresultatet kopplat till andel miljonärer i en kommun. En intressant bild växer fram... 2007 var över 1,6 miljoner personer miljonärer i Sverige!!

Förenklat kan man säga att ni i Moderata samlingspartiet fick fler röster ju fler i en kommun som var miljonärer. För de flesta är detta faktum ingen överraskning. Men jag var själv överraskad av upptäkten hur starkt sambandet var. Se själv här. 

Att Svenskarna röstar "efter plånboken" är en för mig bevisad realitet!

Och effekten blir förstås ökande klyftor, titta här

Men samtidigt tycker 3 av 4 svenskar att politikerna ska minska de ekonomiska klyftorna mellan människor!

Ni har ett uppdrag! Vad väntar ni på? Minska klyftorna i samhället! Fort får det gärna gå...

Det är nämligen rent fysiskt hälsovådligt att leva i ett samhälle som är ojämlikt.

Även för den rikaste delen av befolkningen!

Nya vetenskapliga bevis finns!

Att det bryter ner en människa och därmed hälsan när man har en stor skuldbörda råder det nog ingen tvekan om. 35% sämre hälsa är uppmätt. "Och det anstår inte ett modernt välfärdssamhälle...länk

Ett exempel är "Janne"

Men för oss som inte är miljonärer och aldrig kommer att bli det (om inte en spelvinst dyker upp)...

Vad tänker ni göra? Fortsätta att besvara alla frågor med --"Vi ser till att människor kan komma till arbete" ?

Fredrik, jag måste fråga dig... Håller du fast vid din åsikt som du skrev 1993 i din bok?:

"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten."

För om du står fast vid denna åsikt så förstår jag dig och din politik

Vi som inte kan arbeta och måste lita på att vi blir försörjda av dom som kan arbeta, vad vill ni göra för oss?  Läs vad en distriktsläkare skriver med 40 års yrkeserfarenhet, vi är inte "lata" eller "arbetsskygga"!!!!!!

Det konstiga i denna situation är att kronofogdemyndigheten verkar vilja hjälpa såna som mig....OCH dom kan inte ta någon del av min sjukpenning! Dom ska ge var och en ett "förbehållsbelopp"

Jag kan varmt rekommendera Kronofogdens rapport "alla vill göra rätt för sig"

Och till sist, det allra allra viktigaste. "ordets makt över tanken" Läs denna artikel, som jag anser vara en av vår tids viktigaste dokument och begrunda ert språk. "Arbetslinjen", "bidragslinjen" osv.....

Om du vill komma i kontakt med mig, skicka då ett e-brev Jag lovar att svara!

Med varmaste hälsning från pseudonymen
"Utanförskap"
________________________________________________________________________________
Ps. Man ska alltid komma med alternativa lösningar när man kritiserar något. Hör av dig, jag har några ideér. Ds.

Det svar jag fick från Håkan Boberg förstår jag helt enkelt inte. Vad menas med "andra myndigheter"

Från: catrin.arhusiander@finance.ministry.se [mailto:catrin.arhusiander@finance.ministry.se] 

För registrator@finance.ministry.se
Skickat: den 7 mars 2011 13:22
Till: utanforskap@gmail.com
Ämne: Ang. Öppet brev till Dig och Fredrik (till Anders Borg, svar går till utanforskap@gmail.com)

Fi2011/1141

Jag får med dessa rader tacka för din e-post med ditt öppna brev.

Jag har tagit del av din redogörelse. Jag får dock från Regeringskansliets sida - enligt bestämmelser i Sveriges grundlagar - inte lägga mig i ärenden som hanteras av andra myndigheter. Jag kan därför inte närmare kommentera din e-post.

Vänligen

Håkan Boberg
Kansliråd
Finansdepartementet